Cirkusvärld II

Jag avancerar bland synkronier

tillfälligheten rycker upp mig

från ödet en närvaro,

varje dag en detalj.

Det är en antydan... alegori

en tvåstämmig viskning,

från gryningen till klockan tolv,

den lägger alltid en spelbricka till mig

ger lyster med dess välgång

en njutning av en mild bris. 

II

Världen är en näsduk

som ihopknuten i fickan

bär alltid den här grabben med sig

varje gång han ger sig av. 

Vi ser att det är samma himmel, 

näsduk med fyra hörn

och på cirkusen estraden

går dvärgen med apan

som sjunger i samma ton

Mondo Cirkus som skyndar på.