En tiorading till vindstötskammare

Det var vinden med sin sonat

som drog mig ur sängen

densamma som klättrar upp

för att intonera sin kantat.

Forte plåtkompass

vibrerar in crescendo

tubor, pukor som slår

och träden är harpor,

intryckta och sluttande tak

spänner sina gnisslande kroppar. 

Barytoner och tenorer

stämmer i kristallerna

av byar och huvudstäder

deras gråa durtonarter. 

Lantligt stycke, utan sångare

inga fåglar som vittne

som sjunger det som jag säger;

idag är fönstren tribuner,

tonen flyger på karbonpapper;

Vind, blås, jag följer dig!  © cafuzo 2015

Översättning av Fe de Lettera © 2015 efter "Décima para ventolera de cámara" © cafuzo 2015